En vecka i september 2008 hände det som inte får hända: Tamara smet ut genom dörren och kom aldrig tillbaka. Det var dagen när Zoe's Maxi skulle flytta hemifrån. Vem vet försökte Tammy följa efter, de hade blivit riktigt bra kompisar. Några dagar senare hittade vi henne under buskarna nära hemmet. Vi kommer nog aldrig veta vad som har hänt. Men vi vet att vi saknar henne så otroligt mycket! Hon var en genomsnäll katt. Alltid där för att hälsa, aldrig vresig. Och som med snälla personer, upptäcker man ibland att man inte har lagt märke till de tillräckligt, förrän de lämnar ett väldigt tomrum när de är borta…

Jag väljer att lämna kvar presentationen vi hade av henne innan hon försvann, för det är så vi vill minnas henne:

När jag hade sett bilden av den silvervita Tamara och hennes syskon var jag helsåld. Men alla ungar var snabbt tingade och Östersund ligger ju inte precis bredvid Göteborg. Jag kunde dock inte låta bli att kolla hemsidan regelbundet. Plötsligt kom ett sent återbud på Tamara, det var semester, och jag kunde bara inte låta bli! Första tanken var att hon skulle flyga, men det finns tydligen inga djurtransporter alls över sommaren. Utrymmet behövs för turistbagage… Då fanns det ingen annan lösning än att sätta sig på tåget och hämta henne själv. Det blev faktiskt inte så jobbigt som jag trott: upp med natt-tåget, och sedan ner dagen efter, en resa som inte blev det minsta tråkig. Snart kunde jag nämligen ta av locket från transportburen, där Tamara låg som en prinsessa och solade sig i all uppmärksamheten. (foto) Tamara, eller Tammy som vi kallar henne, har en helt annan karaktär än Zoe. Hon följer ingen speciellt i huset, men spinner högt och länge så snart hon får minsta uppmärksamhet. Hon är väldigt lekfull och har fortsatt vara det, trots att hon har mognat. Hon beter sig lite som en hundvalp, till och med apporterar saker (kottar, studsbollar, öronproppar (!)) och har börjat smyga runt med sockrullar genom huset, som om det är råttor hon fångat. Då ser man verkligen stoltheten i hennes blick.